Frihet
Alldeles för mycket blandade känslor senaste tiden. Mycket fokus på det ljusa, vilket resulterat bra. I tisdags var det först och främst alldeles för mörkt under dagen. När kvällen kom blev det så mycket bättre. Tårar brinnande efter att få komma fram i det fria. Av glädjen, glädjen som satte sig fint om hjärtat då jag hamnade med armarna om en av mina finaste vänner. Saknad kan göra så mycket. Alldeles för mycket. Denna vännen var någon jag förut träffade varje dag, och nu högst en gång i månaden. Vilket suger. Men den lyckan, alldeles för fin.
Jag kan inte klaga lika mycket längre känns det som. Jag har den ljusaste tiden på länge. Tänker tillbaka på innan jag flyttade hit. Det var så mörkt. Mådde sämre än någonsin. Känns som ett annat liv. Var så nära på att ge upp. 4 månader har snart gått, vilket känns helt fel. Vilket inte känns alls om jag egentigen inte tänker efter. Väntar bara på första steget. Flytten är så jävla nära nu. Det kommer bli så jävla bra. Sommarlovet är också nära, vilket jag tror att jag behöver mer än någonsin. Behöver en helg, en vecka, något, borta, ensam, instängd, inget internet, ingen telefon, ingenting. Tystnad.
I det så kallade "paradiset" kunde det gå dagar utan att jag talade med en enda människa. Och det är egentligen rätt sjukt när man tänker efter. Men det behövs ibland. Inte ett enda ord sagt. Kan tänka mig att just därför, så är jag inte lika sällskapssjuk längre, mycket tystare bland folk, har aldrig något att berätta. Tänker i alla fall göra ändring de dagar jag har kvar på månaden innan flytten. Det kommer märkas. Längtan efter frihet är fortfarande störst.
Jag kan inte klaga lika mycket längre känns det som. Jag har den ljusaste tiden på länge. Tänker tillbaka på innan jag flyttade hit. Det var så mörkt. Mådde sämre än någonsin. Känns som ett annat liv. Var så nära på att ge upp. 4 månader har snart gått, vilket känns helt fel. Vilket inte känns alls om jag egentigen inte tänker efter. Väntar bara på första steget. Flytten är så jävla nära nu. Det kommer bli så jävla bra. Sommarlovet är också nära, vilket jag tror att jag behöver mer än någonsin. Behöver en helg, en vecka, något, borta, ensam, instängd, inget internet, ingen telefon, ingenting. Tystnad.
I det så kallade "paradiset" kunde det gå dagar utan att jag talade med en enda människa. Och det är egentligen rätt sjukt när man tänker efter. Men det behövs ibland. Inte ett enda ord sagt. Kan tänka mig att just därför, så är jag inte lika sällskapssjuk längre, mycket tystare bland folk, har aldrig något att berätta. Tänker i alla fall göra ändring de dagar jag har kvar på månaden innan flytten. Det kommer märkas. Längtan efter frihet är fortfarande störst.
